Den icke utannonserade tävlingen om att bli först med att komma upp i trettio publicerade kommentarer på den här bloggen är nu avgjord. Vinnaren Yvonne Andersson vann knappt över Inez Partby (som kom tvåa med 29 publicerade kommentarer). Belöningen utgår i form av en intervju (en intervju som för övrigt kommer att Google translate-översättas till ett antal utländska språk så småningom).
Här följer nu den svenska originalintervjun med Yvonne Andersson:
Lars Sjunnesson: Vad hoppas du att andra gör idag?
Yvonne Andersson: Jag hoppas de ber för sina liv med ansiktena fulla av vemod och lax.
Lars Sjunnesson: Du växte upp i en gröna vågen-familj. Fick du en fri och sexualupplyst uppfostran av föräldrar som sällan bar kläder?
Yvonne Andersson: Nej, jag fick ingen uppfostran, jag tog den. Den låg och sprattlade på farstutrappen och luktade svensktopp. Jag förstod snabbt att jag måste till havs.
Lars Sjunnesson: Får du någonsin negativ kritik för det du gör?
Yvonne Andersson: Min chef Arnand brukar klämma mig på rumpan ibland och säga: "Hoppsan!" Räknas det som negativt?
Lars Sjunnesson: Kan du beskrive stilen din?
Yvonne Andersson: Gärna! Jag går lätt framåtlutad, med armarna i kraftig pendling samtidigt som jag spänner blicken snett åt vänster rakt mot vad jag kallar framtiden. Jag försöker så gott det går hålla benen raka (det blir lite trassligt i lejdarna bara) och ryggen så krum som möjligt. Mitt mål är, som alla förstår, att se ut som en första klassens rövarkrabba.
Lars Sjunnesson: You have stalked Catherine Deneuve?
Yvonne Andersson: Nja. Inte riktigt, men under en period av Catherines liv hade hon ett väldigt behov av en frispråkig kvinna som hade ett stort intresse för munhygien och ofrivillig kroppsbehåring, då passade jag ju väldigt bra in. Sedan kan man säga att jag hade ett litet problem med själva avslutet av vår relation. Men i dagsläget skulle jag säga som Ricardo Piglia: Det är lugnt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar