Jag säger inte vem jag är. Motorerna sprang läck sjuhundrafjorton sjömil utanför Haureis hamninlopp. Skotten var säkra men periskopet sprack. Vi hade fruktansvärda mängder mat i förpiken så problemen var andra. Talförmågan kvarstod i upp emot tre dagar därefter endast ett svagt surrande från något djur på skrovet. Jag förstod också att jag var tvungen att klara det här själv eftersom jag var ensam. Många dagar (eller nätter) satt jag med mitt ruttnande hår i handsvalan och undrade. Jag jagade upp mig något enormt, bara för att sedan inte göra det. Jag läste Morels Uppfinning om och om igen och insåg snart att allt bara var inspelat med en konstig apparat. Det hjälpte inte. På jularna var jag flera. Då låtsades vi sjunga och spela krepp. Jag lät ingen veta vem jag var. Vilken avfart! Alltid. Många gånger såg jag en så kallad mustasch glesna framför kyrkans. Det var bland det finaste. Jag tror att svålen blev tjockare och så vidare när jag byggt tryckkammaren. En och tio var det upp, antagligen för att jag fick små fötter på ryggen. Jag skickar också ett så kallat bud. Jag minns det som i går. Nu är det besvär. Vissa delar glappar och mitt täcke är antingen inte ett täcke eller så är det ett väldigt stort vykort utan motiv. Jag tror nu eventuellt också på gud. Nog om detta, här kommer lite mer när jag ändå är i skrivartagen: handskfacket glider upp längs min renfana, det smälter lite mindre och har heller ingen att vända sig till. Hon. Nu känner jag. Ja, det var nog allt för den här gången.
Jag säger inte vem jag är. Motorerna sprang läck sjuhundrafjorton sjömil utanför Haureis hamninlopp. Skotten var säkra men periskopet sprack. Vi hade fruktansvärda mängder mat i förpiken så problemen var andra. Talförmågan kvarstod i upp emot tre dagar därefter endast ett svagt surrande från något djur på skrovet. Jag förstod också att jag var tvungen att klara det här själv eftersom jag var ensam. Många dagar (eller nätter) satt jag med mitt ruttnande hår i handsvalan och undrade. Jag jagade upp mig något enormt, bara för att sedan inte göra det. Jag läste Morels Uppfinning om och om igen och insåg snart att allt bara var inspelat med en konstig apparat. Det hjälpte inte. På jularna var jag flera. Då låtsades vi sjunga och spela krepp. Jag lät ingen veta vem jag var. Vilken avfart! Alltid. Många gånger såg jag en så kallad mustasch glesna framför kyrkans. Det var bland det finaste. Jag tror att svålen blev tjockare och så vidare när jag byggt tryckkammaren. En och tio var det upp, antagligen för att jag fick små fötter på ryggen. Jag skickar också ett så kallat bud. Jag minns det som i går. Nu är det besvär. Vissa delar glappar och mitt täcke är antingen inte ett täcke eller så är det ett väldigt stort vykort utan motiv. Jag tror nu eventuellt också på gud. Nog om detta, här kommer lite mer när jag ändå är i skrivartagen: handskfacket glider upp längs min renfana, det smälter lite mindre och har heller ingen att vända sig till. Hon. Nu känner jag. Ja, det var nog allt för den här gången.
SvaraRaderaNi har blivit identifierad som en typ av nätbaserat verbalt virus. Är detta i överensstämmelse med hur ni upplever saken?
Radera