torsdag 12 juni 2014

Galagos historia 01 (Rolf Classon förklarar filosofin bakom förlaget)


Jag vet inte varför förlaget kom till. Det var aldrig meningen att det skulle ha startats upp och än mindre att vi skulle ge ut någonting så dumt som serier. Vi var poeter, vi hade misslyckats som poeter och nu skulle vi hämnas på samhället eller i alla fall delar av det. Resten var oviktigt. Tryckerigubbarna trodde att vi var idioter, att vi skämtade med dem och att vi var kriminella. Vi slog ner dem och hotade med att sabba deras tryckeri och att slå ner dem igen. Det hjälpte inte. Det var för att tryckerierna vi anlitade drevs av fjantar. De ville göra ett bra jobb och trycka på rätt sorts papper med ett rimligt slutresultat vad gällde kvaliteten och allt det där, så att det hela inte beckade igen totalt. Men vi ville trycka skit, vi ville att tryckeriet skulle brinna ner under själva tryckprocessen och att det som eventuellt kom ut ur det skulle vara en helt osäljbar produkt som smulades sönder av sig själv och var så igenbeckad av allt det där vi tryckte på att det varken gick att öppna den ordentligt eller att läsa skiten. Det här var en helt ny estetik som nästan ingen fattade på den där tiden eftersom folk var dumma i huvudet och saknade visioner, men vårt förlag ägdes inte av staten eller av någon annan skitorganisation utan av mig och det var därför det var på det här viset. Och det var därför vi var tvungna att klara oss utan hjälp från tryckerierna och det var så förlaget kom till.

Sedan samlade jag ihop en skara tecknare. Jag ville att de skulle vara tolv stycken därför att jag på något vis var en kristen människa. De flesta av dem hittade jag på olika institutioner. De satt inspärrade och ritade. Nästan alla hade börjat som poeter, de hade misslyckats som poeter och nu var de misslyckade tecknare, vilket inte gjorde någonting eftersom vi betraktade tecknandet som en borgerlig verksamhet som skulle bekämpas. Det var det som var själva drivkraften bakom förlaget, förutom att tjäna pengar som vi sedan kunde byta mot knark. För att få det hela att fungera hade vi installerat oss i den södra delen av staden i någonting som till det yttre liknade ett kollektiv men i själva verket var en auktoritär organisation ledd av en fanatiker. Jag ansattes hela tiden av tvivel och fastade i sju dagar, det var ett misstag, men när det hela var över hade jag utarbetat en plan som gick ut på att sälja förlaget eftersom jag visste att det måste gå under för att sedan kunna återuppstå igen och att tecknarna därefter skulle förneka mig och söka sig till andra förlag, men att jag skulle komma tillbaka igen på slutet och döma dem.
Samtidigt med detta var jag hela tiden tvungen att starta upp nya förlag med nästan likadana namn och samma tecknare, det hade blivit till ett slags inre tvång som det inte gick att ta sig ur och det krävdes en enorm organisation för att hålla reda på alla nya förlag som startades upp. Men ingen av dem gav någonsin ut någonting, de existerade bara som en rent fiktiv konstruktion. Till slut nådde vi en punkt där det hela liksom kollapsade, vilket var en enorm befrielse.