måndag 3 oktober 2016

Yvonne


8 kommentarer:

  1. Yvonne Andersson3 oktober 2016 17:44

    Äntligen! Jag minns hur det var. Jag hade varit ute hela helgen och jagat jävla albatrossar (det fattades två). Just som skeppet nådde land svimmade jag. Förmodligen på grund av min allergi mot krutrök. När jag vaknade satt jag i en blå-beige tågkupé på väg till Berlin. Jag stank av tran och längtade efter en äkta belgisk ålbastu. Då slog det mig att du just låtit installera en. Lyckan log sitt sällsynta leende och jag begav mig till Kopernikus. Du hade just köpt en penna och var så sprallig! Självklart ville jag posera lite innan bastun. Och allt sedan dess har jag undrat vad som hände med ditt porträtt av mig. Så äntligen!Tack! Men vad hände med min chiffonspäckade Vera Wangklänning?

    SvaraRadera
  2. Jag fick många frågor om den där ålbastun. Hur var den egentligen konstruerad?

    Vera tog tillbaka klänningen. Jag vet inte varför.

    SvaraRadera
  3. Yvonne Andersson12 oktober 2016 17:13

    Jävla Vera! Zooma in på den närmaste huset här: http://www.bygdeband.se/?post_type=attachment&p=709555 Använd det tredimensionella sugperiskopet som finns installerat under bottenplattan på din dator för att komma in i huset och undersöka konstruktionen. Lycka till!

    SvaraRadera
  4. Det fungerade! Tack!

    Vera snor alltid med sig en massa kläder. Kalsonger, strumpor, tio par skinnjackor, en litet för liten mössa, tyska uniformer, och nu senast min gröna utomhuspyjamas...

    SvaraRadera
  5. Yvonne Andersson15 oktober 2016 17:22

    Jaha! Det var just snyggt. Jag såg henne slafsa i sig paling in t'groen och potjesvlees på belgiska ambassaden i onsdags (det var rövarkväll) och vad tror du hon hade som servett?!

    SvaraRadera
  6. Allt är Josephine Mutzenbachers fel. Även allt det småknapriga längst inne i hörnen.

    SvaraRadera
  7. Yvonne Andersson18 oktober 2016 14:27

    Jävla kunstfreiheit!

    SvaraRadera